Betraktelse: I Jesu namn
Nu går in i ett nytt år! Det är en tid då vi reflekterar över det gånga året, men också blickar framåt. I 2 Kor 13:5 uppmanas vi att ibland utvärdera oss själva och vår tro. Några av de frågor vi kan ställa oss är: Vad är vi tacksamma för, vilka utmaningar har vi ställts inför, var står jag i tron, vandrar jag närmare Gud idag än för ett år sedan, osv? Det är viktigt att notera att Paulus inte säger att vi ska pröva andra, utan oss själva.
Anledningen att vi då och då bör stanna upp och pröva oss själva, är att vi ska omvända oss från det som inte är bra. Lite tidigare i sitt brev (2 Kor 7:8-10) skriver Paulus om att det finns två typer av sorger. Dels ”en sorg efter Guds vilja som leder till omvändelse”. Detta är en bedrövelse under en kort tid, som gör att man ändrar kurs i sitt liv. Det finns också en ”världslig sorg” då man bara blir ledsen över syndens konsekvenser istället för synden. Man gör inget åt den och lever vidare i en bedrövelse.
När vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:9). Gud till och med glömmer våra synder (Jes 43:25)! I Filipperbrevet uppmanas vi att ha samma sinnelag som Jesus (Fil 2:5). När vi gjort upp med det som vi misslyckats med under det gångna året är det borta. Om nu Gud glömmer våra synder behöver inte vi heller komma ihåg bekänd synd. Det är därför de rättfärdigas väg är som gryningsljuset, som blir starkare och starkare tills det blir full dag (Ords 4:18).
Filipperbrevet fortsätter i kapitel 4 med uppmaningen att inte bekymra oss, istället ska vi i alla situationer låta Gud få veta våra önskningar genom bön, åkallan och tacksägelse (Fil 4:6). Detta leder till att Guds frid som övergår allt förstånd beskyddar våra hjärtan och våra tankar. Till sist i vers åtta uppmanar Paulus att vi ska uppfylla våra tankar med allt som är sant, värdigt, rätt, rent, älskvärt och allt som är lovvärt.
När vi ser tillbaka på det förra året så är det allt detta som är sant, värdigt, rätt, rent, älskvärt och lovvärt som vi ska ta med oss och tänka på.
Texten från 4 Mos 6:22-27 är den välkända aroniska välsignelsen. På hebreiska lyder den (JHVH uttalas aldrig utan byts ut till adonai):
jevarechecha ADONAI vejishmerecha
jaer ADONAI panav elecha vichuneka
jisa ADONAI panav elecha vejasem lecha shalom
Guds namn finns med i varje strof - han är källan till alla välsignelser. I den hebreiska grundtexten består den första versen av tre ord, den andra av fem, och den sista av sju. Man kan se en symbolik i detta - välsignelsen ökar i styrka.
Det är även fin jämn harmoni i antal stavelser och bokstäver. Stavelserna ökar med två för varje strof: 12, 14 och 16. Antal bokstäver ökar med fem: 15, 20 och 25.
En vanlig tolkningstradition menar att stroferna ska läsas ihop så att det blir tre handlingar, där vardera handlingen är uttryckt med två verb - men utläggningen av den aronitiska välsignelsen tyder på att det är sex handlingar, även om de hör ihop två och två. Följande sex hebreiska verb finns med i välsignelsen:
1. Barach – att välsigna, att ge välstånd på livets alla områden.
2. Shamar – att bevara, beskydda, vaka över, se till – att agera som en livvakt.
3. Or – att vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända.
4. Chanan – visa nåd, barmhärtighet och favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position.
5. Nasa – att lyfta, bära eller ta; översätts här vända.
6. Som – att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera.
Herren önskar att det ska gå oss väl - han vakar över oss och vill belysa att vi får komma in i hans närvaro där han kan ge oss av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek.
Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte till oss, innebär att Gud vill ha behag till oss och dela innerlig gemenskap. Vi erbjuds att ta emot hans förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid "shalom", innebär Guds välsignelser på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud och människor.
I dagens text från Lukas 2:21 namnges Jesus officiellt. Ceremonin skedde traditionsenligt på åttonde dagen hemma hos familjen i Betlehem. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av två ord. Den första delen är Jahve som är Guds namn och den sista Hosea som betyder "en som räddar, frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen "Gud är frälsning".
Dagens tema – I Jesu namn, är själva kärnan i evangeliet som är det glada budskapet. Gud vill människans frälsning, han vill räddning, han vill vara med dig och mig i det nya året vi går in i!
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
