Betraktelse: Vaksamhet och väntan

I texten från Lukas 17 sade Jesus till sina tolv lärjungar att vara vaksamma och inte följa med i varje senaste trend när man säger ”där är han” eller ”här är han”. Det kommer dröja innan han kommer tillbaka. Jesus säger faktiskt rent ut att de inte kommer att få vara med om detta i sin livstid: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det” (v22). Från vers 24 är det tydligt att ”Människosonens dagar” syftar på Jesu andra tillkommelse. För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, lika plötsligt och helt synligt för alla ska Människosonen visa sig på sin dag.

Jesus är öppen inför sina lärjungar med att innan Herrens dag inträffar kommer det svåra tider med förföljelse och prövningar. Under sådana tider skulle man önska att han redan var här på jorden i sin härlighet med sitt rike. Hur ofta är det inte vi önskar att Jesus ställde allt tillrätta NU på en gång i vår värld. Jesus visste det, och förberedde oss på att skulle vara en väntan innan han kommer tillbaka. Petrus skriver ju också i 2 Pet 3:8-9:

”Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.”

Efter att Jesus har gjort klart att han dröjer (Luk 17:22-25), tar han sedan två exempel från Gamla testamentet hur det kommer vara i de dagarna innan han kommer tillbaka. Det kommer alltså att finnas likheter med den tid vi lever i med tiden då Noa och Lot levde.

Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. ”På samma sätt ska det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.” (Luk 17:30)

Dagen och exakta stunden då Jesus kommer tillbaka är det ingen som vet, inte ens Sonen (Mark 13:32)! Jesu ord från Lukas gör det klart att det inte kommer att vara ett speciellt tecken just innan detta sker.

Dock finns det tecken som visar att tiden närmar sig, det talar Jesus om lite senare i Lukas 21 i sitt tal på Olivberget. Bland tecknen som nämns är ökade konflikter mellan olika folkslag (ordagrant ”etnos” mot ”etnos”) och även fruktansvärda händelser. Det är enda gången "phobetron" används i NT som också kan översättas med ordet terror (Se Luk 21:10-11).

I Petrus predikan på pingstdagen refererar han från Joel 2 hur ”Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.” (Apg 2:20-21). Det är intressant att i Joel 2:11 står det: ”Stor är Herrens dag och fruktansvärd”, medan Petrus predikar, kallar han dagen ”den stora och strålande”. För den som inte känner Jesus blir det en fruktansvärd dag, men för den som känner honom som sin frälsare blir det en strålande dag!

Paulus skriver söndagens episteltext från Filipperbrevet 3:20 att ”vårt medborgarskap är i himlen.” Ordet för medborgarskap, grekiska "politeuma", klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni" i vaksamhet och väntan.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter