Betraktelse: Martyrerna

Det svenska ordet "martyr" kommer av det grekiska ordet "martys" som betyder "vittne". Det användes i rättsliga sammanhang för någon som vittnade om vad man sett och hört. Med tiden kom det att få betydelsen "blodsvittne" och blev benämningen på den som dog på grund av sin tro, dvs "dog martyrdöden".

I texten från Apostlagärningarna läser vi om hur Stefanos arresteras. I nästa kapitel blir han den första kristna martyren. Det står i Apg 7:55: "Fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida." Jesus som vanligtvis beskrivs sittandes på Faderns högra sida står upp och tar emot honom när han stenas till döds!

Bibeln talar om tre dop: dopet i vatten, dopet i den helige Ande och lidandets dop. När en kristen står upp för tron även om det är med livet som insats - finns det en kraft och styrka för att kunna gå igenom detta. Paradoxalt nog finns det en glädje i lidandet. Vi ser när de första kristna fick lida ekonomiskt såg de det som en glädje: "Ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt." (Heb 10:34)

I dagens text från Matteus instruerar Jesus sina tolv apostlar som sänds ut. Vi ser att lidandet är en del av kallelsen, men också att Guds kraft är med oavsett omständigheter.

Lukas beskriver hur de kristna i Jerusalem var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem (Apg 2:46-47). Tidigare i sitt evangelium skrev han: "Ve er när alla berömmer er" (Luk 6:26).

Till en början kan det verka vara en motsägelse, är det bra eller dåligt att vara omtyckt av alla?

I Apostlagärningarna ser vi hur fokus är på vad Gud gör och inte dem själva. De prisade Gud och ordagrant står de att "hade favör hos allt vanligt folk". Här används grekiska ordet "laos" som beskriver allmänheten till skillnad från överheten (som var de som ville tysta ner dem och fängsla dem). Ordet för alla är "holon" som verkligen beskriver alla. Den stora majoriteten av vanligt folk märkte hur generösa och kärleksfulla de kristna var mot dem, och Gud gav de kristna favör hos dem.

När Jesus däremot sade "Ve er när alla berömmer er" så används ett annat grekiskt ord för alla, "pas". Detta ord beskriver "alla sorter och olika typer". När människor från alla håll, organisationer och inriktningar berömmer de kristna bör man dra öronen åt sig. I sammanhanget talar Jesus också om falska profeter. Ett av deras kännetecken är just självcentreringen, hur det är viktigare att se bra ut inför människor än att behaga Gud. En inställning tvärt emot de första kristna i Jerusalem, som satte Guds ord, gemenskapen och bönen främst (Apg 2:42).

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter