logo
Öppna i ny flik
Läs mer om högtiden

Datum:
2025-02-09

Betraktelse: Sådd och skörd

Sådd och skörd är ett återkommande tema i Bibeln. Redan på tredje dagen i skapelsen av jorden skapar Gud olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt (1 Mos 1:12). Sådd och skörd är en naturlig lag som aldrig ska upphöra så länge jorden består (1 Mos 8:22).

I det naturliga är lagen väldigt enkel och konkret – ett frö planteras i marken, växer upp, och efter en tid kommer skörden. Vi kan lära oss flera viktiga principer, nedan är tre:
1) Vi skördar SAMMA SORT som vi sår. Om man sår vete förväntar man sig en veteskörd. Den som sår hat och bitterhet omkring sig kan förvänta sig att skörda den frukt det ger. Den som sår vänskap och godhet, får skörda goda relationer.
2) Det är underförstått att det är en VÄNTAN mellan sådd och skörd, resultatet är inte omedelbart.
3) Vi skördar PROPORTIONERLIGT med hur vi sår.” Den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd.” (2 Kor 9:6). Det är viktigt att påpeka att det inte är mängden i sig, utan i vilken ande det sker. Den fattiga änkan gav mer än de andra trots att det bara var två små kopparslantar (Luk 21:2-3).

I söndagens episteltext skrivet till de kristna i Filippi berättar Paulus om hur evangeliet sprids och ger frukt i Rom där han är häktad. Han vill berätta att hans fångenskap faktiskt lett till en stor skörd! I vers 13 skriver han att det är öppet känt i hela pretoriet och för alla andra att det är på grund av Kristus som jag bär mina bojor.

Pretoriet syftade ursprungligen på generalens tält i ett romerskt militärläger. Ordet "praetor" betyder ordagrant "den som går i spetsen". På Paulus tid hade betydelsen utvidgats till att beskriva både det militära högkvarteret i Rom och i provinshuvudstäderna. Samma ord "pretoriet" används för den plats där Jesus förhörs av Pilatus, vilket troligen är Antoniaborgen norr om templet i Jerusalem, se Joh 18:28.

Förutom platsen kunde ordet också syfta på soldaterna som ingick i det kejserliga livgardet. I denna specialstyrka ingick flera tusen soldater. Antalet varierar för varje kejsare, ursprungligen var de 8 000. Under kejsar Neros styre, när Paulus skriver Filipperbrevet, var de omkring 5 000.

Paulus satt fängslad i Rom och var troligen fastkedjad i handen eller vristen med en soldat i fyratimmars pass. Ryktet om honom spred sig bland alla dessa i livgardet och även "alla andra" soldater och tjänstefolk där. Många verkar blivit troende eftersom "de som hör till kejsarens hus" hälsar i brevets avslutning, se Fil 4:22.

Det finns flera kopplingar mellan pretoriet och Filippi. Många pensionerade soldater bodde i Filippi. Man har också hittat kopparmynt i Filippi från den här tiden med inskriptionen "Kohor prae Phil". Detta antyder att många av de pensionerade soldaterna i Filippi kom just från kejserliga livgardet. Nyheten att Paulus var känd av hela kejserliga livgardet i Rom, måste glatt veteranerna i Filippi. De tänkte säkert på sina yngre kollegor som fortfarande tjänstgjorde där som nu hade fått höra evangeliet.

I vers 15 visar Paulus också på en generös attityd. Det finns de som predikar på fel grunder, men oavsett så blir Kristus predikad.

Samma tema finns även i evangelietexten från Markus. Mitt i Jesu undervisning om ödmjukhet (Mark 9:33-37) kommer lärjungen Johannes ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Nu frågar han Jesus om de varit för kritiska när de fördömt honom?

Jesus svarar: Den som inte är emot oss är för oss!


Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter