Betraktelse: Herrens moder

I söndagens text brister Maria ut i lovsång inför Gud. Hon befinner sig hemma hos sina äldre släktingar Elisabet och Sakarias. I bön och lovsång finns inga generationsgränser – Elisabet och Maria prisar Gud tillsammans!

Maria visste inte hur allt skulle bli i framtiden. Hade hon bara sett till de yttre omständigheterna så fanns det mycket hon kunde oroa sig för. Hur skulle det gå med hennes och Josefs relation, hur skulle hon försörja sig om bröllopet blev avblåst, vad skulle folk säga, osv?

Men Gud hade ändå talat genom ängel Gabriel om att han skulle vara med henne. Maria väljer, trots en omöjlig situation i det naturliga, att tro på Gud och prisa honom.

I hennes lovsång i Lukas 1:46-55 är det tydligt att Maria vet på vem hon tror. Den unga Maria har ingen diffus Gudsbild. Hon kunde sin Bibel väl och visste vem Gud var. I dessa nio verser finns över femton citat från Gamla testamentet - Maria var fylld av Guds ord!

Ordet ”prisar” som inleder lovsången är det grekiska ordet ”megalyno”. Detta ord betyder att ära och prisa, men också att förstora något. När Jesus beskriver hur fariséerna gör sina manteltofsar ”stora” för att människor ska imponeras och lägga märke till dem, används just detta grekiska ord (Matt 23:5).

Maria väljer att fokusera på Guds Ord, hon ärar och prisar Gud för den han är. När hon gör det förstoras också Gud. Det är inte så att Gud blir större för att vi prisar honom – Gud är stor, oavsett om människor prisar eller hånar honom!

Det som förändras och blir större när vi lovprisar är vår bild av Gud. Utan honom kan problemen resa sig till oöverstigliga berg, men med Gud i ekvationen så förändras allt. Vi ser Gud för den han är och alltid varit - universum skapare och möjligheternas Herre.

Vi stämmer in i Marias lovsång:
”Jag vill hylla Herren av hela min själ! Min ande jublar över Gud, han som räddar mig! Han har sett till sin ringa tjänarinna. Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig. Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig. Heligt är hans namn. Hans barmhärtighet är stor mot dem som fruktar honom, från generation till generation. Han har utfört väldiga gärningar med sin arm och skingrat dem som har övermodiga tankar i sina hjärtan. Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han. Han mättar de hungriga med sin godhet, men de rika driver han tomhänta bort. Han hjälper sin tjänare Israel och kommer ihåg sin barmhärtighet mot Abraham och hans ättlingar för evigt, som han lovade våra förfäder.”
(NuBibeln)

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter