Denna helg dröjer vi oss kvar i berättelsen om den samariska kvinna som fick möta Jesus vid brunnen. Kvinnan hade efter ett liv av sökande i usla brunnar äntligen hittat livets källa.
Texten börjar i vers 27 med ”Just då kom hans lärjungar”. Förra söndagens text avslutades med att Jesus svarar kvinnan att han är Messias. Den ordagranna grekiska ordföljden är ”Jag är”, vilket anspelar på hur Gud presenterade sig för Mose i öknen. En berättelse som kvinnan väl kände till.
Vi läser nu hur lärjungarna kommer tillbaka med maten de handlat i staden. De blir chockade över att se att Jesus samtalar med en kvinna. Rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats. Johannes, som var med när det hände, skriver nu att ingen frågade något. (Inte ens Petrus, som annars alltid brukar prata!)
Johannes skildrar nu två parallella händelser. Kvinnan lämnar kvar sin vattenkruka och går in i staden. Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten! Hon säger: ”Kom och se en man som har sagt till mig allt jag gjort! Kan han vara Messias?” (v29) Hon är inte riktigt övertygad ännu, Jesus har börjat skapa tro, men det första hon gör är ändå att berätta om honom!
Samtidigt försöker lärjungarna få Jesus att äta. Enligt traditionen måste läraren inleda måltiden innan de andra fick börja. Jesus hade ju varit trött efter vandringen, se vers 6. Det var säkert lärjungarna också. Hungriga, trötta kanske var några av dem lite irriterad också! De är i alla fall helt upptagna med det jordiska och har inte förstått vad som just har skett. Jesus passar på att undervisa om den mat som verkligen mättar är att göra min vilja. På samma sätt som han talat med kvinnan om levande vatten som släcker den andliga törsten (v14).
Medan Jesus talar börjar skaror av samarier strömma ut från staden. Ämnet var ju mat (bröd bakat med mjöl), så Jesus använder bilden av den ännu avlägsna skörden i kontrast till den nära förestående skörden av hjärtan! Hände detta på vinterhalvåret, efter sådden på hösten, kanske fälten var gröna – och där kom nu skaror gående redo att ta emot Jesus! I vers 5 nämns om att platsen ligger nära "det fält" som Jakob gav åt sin son Josef.
Jesus stannar två dagar i Samarien (det område som man vanligtvis gick en omväg runt) och många kommer till tro. Det är också fint att se hur frågan ”Kan han vara Messias?” nu har fått sitt svar. I vers 42 säger folket till kvinnan: "Nu tror vi inte [bara] på grund av vad du sagt. Vi har själva hört honom och vi vet (har förstått) att han verkligen (i sanning) är världens Frälsare."
Jesus skapar tro – han är trons upphovsman och fullkomnare (Heb 12:2).
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
Välj ett datum
idag fredag 24 januari, 2025
Sidan använder cookies för att spara den valda översättningen för länkar.