Betraktelse: Kallelsen till Guds rike
Varje människa är kallad av Gud. Kallad att älska och följa Gud av hela sitt hjärta (Matt 22:37). Bibeln är full av berättelser om hur Gud kallar vanliga människor att få vara med och göra ovanliga saker!
Ofta är det en brottningskamp att våga släppa det trygga och välkända för att gå in i något okänt. En kallelse till Guds rike innebär också att man lämnar någonting. Abraham fick lämna sitt land utan att på förhand veta slutmålet. Gud sade: ”gå till det land som jag skall visa dig” (1 Mos 12).
I texten från Domarboken upplever Gideon sig inte vara tillräckligt bra, hans släkt är oansenlig och han själv är den yngste i sin familj. Han var tvungen att lämna sin rädsla och mindervärdeskomplex och våga lita på Gud.
I texten från 1 Korinterbrevet skriver Paulus hur Guds kallelse inte är baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter. Gud utvalde medvetet det som inget var för att de som tror sig vara visa skulle komma på skam. Anledningen är att ingen människa skulle kunna berömma sig inför Gud.
I texten från Markus vandrar Jesus längs med Galileiska sjön. Han hade nyligen varit i Petrus hus i Kapernaum där en lam man blivit helad. Hela folkskaran samlades på nytt kring Jesus, och han fortsatte att undervisa dem (Mark 2:13).
Där vid hamnen eller längs med landsvägen sitter tulltjänstemannen Levi. Han arbetar vid tullstationen där alla som skulle sälja varor fick betala försäljningsskatt. Jesus ser på honom och säger: ”Följ mig”. Han står upp och börjar följa Jesus på en gång.
Matteus lämnar en fast inkomst och trygghet, och även möjligheten att kunna få extra pengar under bordet som inte var ovanligt i hans yrke. Men vad är sann trygghet egentligen? Det finns inget pensionssparande, ingen aktiefond eller något annat som kan jämföras med tryggheten att få vara i Guds vilja, att få vandra med Jesus, att få lägga hela sitt liv i hans hand.
Att följa Jesus innebär också att man lämnar något. Det var ett steg i tro att lämna den fasta inkomsten från romariket, och extra pengarna under bordet som var vanligt. Lärjugnarna… näten. … men vad är sann trygghet. Den här världen eller att vandra med Jesus, jorden och himelens skapare?
Ibland kan man tro att lärjungarnas ja till Jesu kallelse sker oöverlagt. När Jesus tidigare kallade fiskarna Andreas, Simon, Jakob och Johannes och de lämnade sina nät (Mark 1:16-20) vet vi att det inte var första gången de träffar Jesus. De hade redan blivit Jesu efterföljare i Jordandalen där Johannes döparen verkade (se Joh 1:35-46).
Vi människor jämför oss ofta med varandra, trots att Bibeln säger att vi inte ska det (Gal 6:4). När vi vår måttstock är andra människor lever ett jämförande liv blir resultatet att vi tycker oss vara bättre eller sämre än andra. När tror vi är bättre spirar högmodet. Men den som lever ett jämförande liv är inte lycklig länge, snart ser man någon som är bättre och missmod och mindervärdeskomplex knackar på.
I helgens text från Joh 1:35-46 får vi följa hur två av Johannes döparens lärjungar möter Jesus för första gången. De längtade efter renhet och mer av Gud eftersom de redan anhängare till Johannes döparen och var på dessa "väckelsemöten" nere vid Jordan.
Den ene lärjungen namnges och är Andreas (v 40), medan den andre inte nämns vid namn. Bibelforskare är överens om att det med största sannolikhet är evangeliets författare, Johannes själv. Han namnger aldrig sig själv i sitt evangelium utan identifierar sig med fraser som t.ex. "en annan lärjunge" eller "den lärjunge som Jesus älskade".
Det är här de träffar Jesus för första gången och börjar fundera på det här med Messias och Guds rike. Andreas hämtar genast sin bror Simon som han för till Jesus som ger honom ett nytt namn, Petrus.
Det kommer fortfarande att dröja några månader innan dessa unga män tar steget fullt ut och går in i heltidstjänst för Jesus och säger ja till kallelsen till Guds rike. Det sker vid Genesarets sjö i Galileen, se Matt 4:18.
13Jesus gick igen längs med sjön. [Han gick ut från Petrus hus i Kapernaum där han nyligen helat en lam man] Hela folkskaran samlades på nytt kring honom, och han fortsatte att undervisa dem.
14När han gick fram såg han Alfeus son Levi [som också kallas Matteus], sitta vid tullbåset [enklare tullstation där alla som skulle sälja varor fick betala försäljningsskatt]. Han sade till honom: "Följ mig (bli min lärjunge)", och han stod upp och följde honom. [Det var inte ovanligt att man hade flera namn. Levi är hans hebreiska namn som betyder "förenad med", medan Matteus är hans grekiska namn som betyder "Guds gåva". På en gång tackar han ja till kallelsen, lämnar sitt gamla liv och blir en av Jesu tolv lärjungar. Senare skriver han ner sin ögonvittnesskildring av Jesu liv - Matteusevangeliet.]
15När sedan Jesus låg till bords i hans hus [antagligen Levis hus i Kapernaum] var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Många av dem följde honom (var bland den större skara människor som följde honom och kallades hans lärjungar).
16När lagexperterna som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sade de till Jesu lärjungar: "Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare."
17När Jesus hörde detta, sade han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de som är sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
