Betraktelse: Förlåtelse utan gräns

I Matt 18 berättar Jesus att det är ofrånkomligt att människor, även andra troende, kommer att säga och göra saker som sårar oss, se vers 7.

I första årgångens texter undervisar Jesus hur vi hanterar detta (vers 15-17). Först går vi direkt till den som sårat oss och berättar att hans eller hennes sätt att agera faktiskt gjorde oss illa. Väldigt ofta vet den som sårar andra inte om att hans sätt skadar andra, eller så var det bara ett missförstånd. Nästa steg är att ta med en eller två till. Lyssnar personen fortfarande inte är tredje steget är att ta upp problemet med församlingsledningen.

I inledningen på kapitel 18 förstår vi att lärjungarna har diskuterat vem som var störst och då särskilt Petrus ställning i förhållande till de andra lärjungarna. Petrus, som troligtvis kände sig sårad och påhoppad av de andra, frågar då Jesus ”Hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?"

Enligt den rabbinska traditionen som baserades på Amos 1:3, räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning.

Jesus svarar: ”Inte upp till sju gånger, utan sjuttio-sju gånger." Uttrycket "sjuttio-sju" kan motsvara talet 490 eller 77 - oavsett hur man översätter står båda talen för en obegränsad förlåtelse utan gräns!

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter