Betraktelse: Ett är nödvändigt

Vad är det enda som är nödvändigt i vårt liv? Som människa har vi många grundläggande behov som mat, ett hem, gemenskap osv. Gud har skapat människan och i Herrens bön uppmanas vi t.ex. att be för vårt dagliga bröd, så han vet om alla dessa behov. Vi människor har också en kreativ förmåga som Gud har lagt ner där vi hela tiden vill skapa och förbättra vår tillvaro. Vi tapetserar om hemma, uppgraderar vår dator, köper nya kläder, osv.

Allt detta är inte fel i sig, men det är bra att ställa sig frågan - vad är det viktigaste? I helgens texter ser vi att det är kontakten med Gud, att höra Guds röst och lyda den, då kommer Gud även att fylla våra vardagliga behov.

I texten från 1 Kungaboken är det hungersnöd i Israel och Herren vet att Elia behöver mat. Han säger "Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner bo där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat." (1 Kung 17:8)

Det är intressant att Sarefat betyder "smälta, testa, pröva". Det är en period i Elias liv som är en prövning att lita på Gud i allt. Staden låg mellan Tyros och Sidon vid Medelhavets kust i området som styrdes av Isebels far Etbaal, se 16:31. Här i hjärtat av baalsdyrkan lovar Gud att försörja Elia genom en fattig änka! I det naturliga omöjligt, men för Gud fullt möjligt.

I Apostlagärningarna 4 läser vi hur ingen i den första församlingen led någon nöd (v34), och att stor nåd (favör, tacksamhet, glädje) vilade över dem alla (v33). Nyckeln var att ingen betraktade något av det han ägde som sitt (v32).

När våra prioriteringar hamnar fel blir vi trötta och utarbetade, vi lägger vår kraft på fel saker. Då är Jesu ord från Matt 11:28 som balsam för själen: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila."

För att komma in i den här vilan behöver vi göra de två saker som nästa vers uppmanar. Gå in under Jesu milda ok, och lär av honom (v29). Lärandet är en livslång process där vi vandrar med Jesus som hans lärjungar.

Att gå in under Jesu ok innebär att vi faktiskt inte kan göra hur vi vill. I samma stycke har Jesus tidigare fördömt flera städer för att de inte har omvänt sig (v20). Vi behöver omvända oss och erkänna att vi jagat fel saker för att komma in i Jesu milda och goda ok.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter