Söndagens tema är "Guds hus". I Gamla testamentet uppmanades Mose att bygga tabernaklet. Det skulle vara en synlig mötesplats mellan Gud och människa. Jesus kallar templet ”min Faders hus” (Luk 2:49). Paulus gör det klart att mycket av det vi läser i GT är skuggbilder på det som skulle komma (Kol 2:17). Även Salomo, som byggde det första templet, visste att Gud inte kunde begränsas till ett hus. Gud är större än så! Salomo inleder sin bön under invigningen: "Kan då verkligen Gud bo på jorden? Nej, självklart inte, se på himlarna och himlarnas himlar, de kan inte rymma dig, hur än mycket mindre skulle då detta hus som jag har byggt kunna göra det!” (1 Kung 8:27).
Paulus undervisar på samma sätt att Gud inte bor i tempel gjorda av mänskliga händer (Apg 17:24). Istället är vår kropp ett tempel för den helige Ande skriver han i sitt brev till Korintierna (1 Kor 6:19).
I Efeserbrevet två liknas församlingen också vid ett heligt tempel som är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus Kristus själv som hörnstenen.
Bibelns sista bok är skriven som en uppmuntran - Jesus har framtiden under kontroll. Den innehåller mycket bildspråk som till en början inte alltid är lätt att förstå. Dock förklaras i klartext den sjuarmade ljusstaken som Johannes får se i sin syn. Ljusstaken är en underbar bild på församlingen (se Upp 1:20). I sig själv har församlingen inget ljus, den är bara en ljushållare som ska bära Guds ljus.
På samma sätt som den sjuarmade ljusstaken tändes på kvällen i tabernaklet för att sedan släckas på morgonen (3 Mos 24), tändes församlingen av vår överstepräst Jesus Kristus för att lysa i en mörk värld! Men den lyser inte ensam. I sin syn får Johannes se Människosonen gå mitt bland ljusstaken. Det är en närvarande Jesus som inte har övergett sin församling.
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
Välj ett datum
idag tisdag 18 mars, 2025
Sidan använder cookies för att spara den valda översättningen för länkar.
