Betraktelse: Guds hus

I söndagens text från Lukas 2 tappar Maria och Josef bort Jesus. Först när det blev kväll saknade de honom. Även idag, 2020, kan du och jag tappa bort Jesus. Om vi upptäcker att han inte är lika nära som han brukade och det mörknar omkring oss, får vi göra på samma sätt som Maria och Josef. De gick tillbaka till den plats där de senast såg honom, och där hittar de honom!

Som jude på Jesu tid förväntades man att varje år vallfärda till högtiderna i Jerusalem. Bodde man långt bort var det svårt att närvara vid dem alla, och då valde man den viktigaste som var påskhögtiden på våren. I Lukas får vi följa berättelsen då Jesus som tolvåring följer med familjen till Jerusalem, kanske för första gången. Högtiden varade sju dagar, men det var inte ovanligt att man begav sig hem lite tidigare, särskilt om man hade en bit att gå. Det var tre till fyra dagsturer mellan Nasaret och Jerusalem. Stannade man alla sju dagar blev man borta från hem och hus i totalt två veckor.

Vi läser i vers 46 att Jesus satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Detta antyder att högtiden fortfarande pågick. Detta eftersom de skriftlärda bara undervisade på högtidsdagar och sabbaten [1]. Oavsett om Josef och Maria lämnat högtiden tidigare eller inte, så var det de som hade lämnat Jesus och inte tvärt om.

Söndagens tema är "Guds hus". I Gamla testamentet uppmanades Mose att bygga tabernaklet. Det skulle vara en synlig mötesplats mellan Gud och människa. Jesus kallar templet ”min Faders hus” (Luk 2:49). Paulus gör det klart att mycket av det vi läser i Gamla Testamentet är skuggbilder på det som skulle komma (Kol 2:17). Även Salomo, som byggde det första templet, visste att Gud inte kunde begränsas till ett hus. Gud är större än så! Salomo inleder sin bön under invigningen: "Kan då verkligen Gud bo på jorden? Nej, självklart inte, se på himlarna och himlarnas himlar, de kan inte rymma dig, hur än mycket mindre skulle då detta hus som jag har byggt kunna göra det!” (1 Kung 8:27).

Paulus undervisar på samma sätt att Gud inte bor i tempel gjorda av mänskliga händer (Apg 17:24). Istället är vår kropp ett tempel för den helige Ande skriver han i sitt brev till Korintierna (1 Kor 6:19).

I Efeserbrevet två liknas församlingen också vid ett heligt tempel som är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus Kristus själv som hörnstenen.

Bibelns sista bok är skriven som en uppmuntran - Jesus har framtiden under kontroll. Den innehåller mycket bildspråk som till en början inte alltid är lätt att förstå. Dock förklaras i klartext den sjuarmade ljusstaken som Johannes får se i sin syn. Ljusstaken är en underbar bild på församlingen (se Upp 1:20). I sig själv har församlingen inget ljus, den är bara en ljushållare som ska bära Guds ljus.

På samma sätt som den sjuarmade ljusstaken tändes på kvällen i tabernaklet för att sedan släckas på morgonen (3 Mos 24), tändes församlingen av vår överstepräst Jesus Kristus för att lysa i en mörk värld! Men den lyser inte ensam. I sin syn får Johannes se Människosonen gå mitt bland ljusstaken. Det är en närvarande Jesus som inte har övergett sin församling.

Maria och Josef tappade bort Jesus, men fann honom igen i Guds hus. Den första platsen vi bör leta efter Jesus på när vi tappar bort honom är i den kristna gemenskapen - församlingen. Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem (Matt 18:20).

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter