Betraktelse: Det nya förbundet

Bilden är från en av gränderna i dagens Jerusalem. Även om marknivån har höjts och mycket har förändrats under årens lopp, hjälper bilden oss att få en känsla för hur det kunde sett ut den där kvällen för snart två tusen år sedan. Det var någonstans här som Jesus samlade de tolv lärjungarna för den sista måltiden.

Platsen hölls hemlig fram tills det var dags att inta måltiden, kanske för att förhindra Judas från att förråda Jesus redan på kvällen.

Det är troligt att det är den judiska sedermåltiden som man firar. Den har flera moment och som tar flera timmar. Under påskmåltiden sjöng man först Psalm 113 och 114, efter måltiden sjöng man Psalmerna 115-118. Den här kvällen får måltiden en djupare innebörd i det nya förbundet och nattvarden.

Torsdagens text kommer från Johannesevangeliet kapitel 13. Ett sätt att tränga in i Gudsordet är att se vilka ord som används. I de 12 första kapitlen av evangeliet återfinns orden LIV och LJUS ofta. Här i kapitel 13-17 är nyckelordet AGAPE - den högsta formen av utgivande KÄRLEK!

Vi läser hur Jesus på ett praktiskt sätt visar tjänande genom att göra en slavs uppgift. Innan måltiden gör Jesus något oväntat. Han tar av sig sina ytterkläder och är bara iklädd sin tunika. Samma klädsel som en slav hade. Sedan tar han baljan med vatten och börjar tvätta lärjungarnas fötter (Joh 13:4-5).

Festmåltiderna på den här tiden intogs liggande på soffor med ett lågt U-format bord i mitten. Det var plats för fyra personer på varje sida. Honnörsplatsen var inte på mittenbordet (som den återges i t.ex. Leonardo Da Vincis målning), utan på ena kanten. Vers 24 gör det klart att Johannes satt bredvid Jesus, vilket var en ärofylld plats, Petrus satt på andra sidan och gav tecken till Johannes.

Bibelforskare har noterat att det står att ”när han kom till Petrus” (v6) innebar att Petrus inte var den förste som Jesus tvättade fötterna på. Det kan varit så att Petrus satt längst ner, och han var den som förväntades utföra denna uppgift, men inte gjorde den. Jesus som är värden, reser sig då upp och tvättar allas fötter.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter