Betraktelse: Det levande ordet
Vad är det som gör att Bibeln är den mest tryckta boken genom tiderna? Vad är det som gör att människor läser den om och om igen, och på många håll i vår värld straffas och t.om dödas på grund av den?
I 2 Tim 3:16 finns svaret - Skriften är inspirerad av Gud. Det grekiska ordet "theopneustos", som bara används här i hela Bibeln, kan ordagrant översättas "ut-andad av Gud". Bibeln är en levande bok och det är som om man kan känna Guds andetag genom Bibelns texter.
I söndagens text från Heb 4:12-13 läser vi att Guds ord är levande och fullt av kraft. Det liknas vid ett tveeggat svärd som skiljer:
• själ och ande
• leder och märg
Här används en bild från kroppens anatomi för att förklara en andlig sanning. Själen liknas vid leder och anden med märgen.
SJÄLEN liknas alltså vid kroppens leder (grekiskan har plural). Vad är det som är typiskt för en led - jo, den är rörlig och föränderlig. Själen och vårt själsliv påverkas lätt av yttre omständigheter. En glad sång på radion och soligt väder gör att allt känns bra, medan det räcker med en oväntat tågstopp, en ogenomtänkt kommentar från någon, eller lite grått väder för att sänka humöret!
ANDEN liknas däremot med märgen inuti benstommen. Det är här som blodkroppar som är källan till livet skapas, se 3 Mos 17:11. Anden är människans innersta som ger liv. Det är den del av oss som kan ha kontakt med Guds Ande. Den påverkas inte av yttre omständigheter.
Guds ord har alltså förmågan att skilja mellan över tankar och hjärtats uppsåt, mellan vad som är själsligt och vad som är andligt.
Om det nu vore så att det bara krävdes att man läste Bibeln för att bli förvandlad av Guds Ord, då skulle världen se annorlunda ut idag, så det måste vara något mer behövs. Några av de svar Bibeln ger är att TRO på ordet och att AGERA på det!
I början på samma kapitel i Heb 4 står det: "För dem som då hörde ordet [israeliterna i öknen] var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i TRO." King James översätter "not beeing mixed with faith". Ordet som hörs måste BLANDAS med tro.
I Jakobs brev liknas Guds ord med en spegel. Anledningen att vi tittar oss i spegeln innan vi går ut, är faktiskt inte för att se hur vackra vi är, utan för att hitta fel! Vi rätta till håret om det ligger fel, ta bort spenaten mellan tänderna, osv. Exakt denna bild är det Jakob målar upp när han skriver att vi måste vara ordets görare och inte bara dess hörare.
"För den som bara lyssnar till ordet utan att leva ut det [följer och praktiserar det] är som en man som noggrant tittar på sitt [egna] naturliga ansikte i en spegel. När han har studerat sig själv, går han därifrån och glömmer på en gång hur han såg ut."
(Jak 1:23-24)
På samma sätt som en naturlig spegel hjälper oss att se vad som behöver ändras, är Guds ord den spegel vi ska spegla våra liv i, och låta det tvätta oss rena, se Ef 5:26.
Gud hjälp mig att inte anpassa mig efter den här tidsålderns anda, utan låt mig bli helt förvandlade genom förnyelsen av mina tankar, så att jag kan avgöra vad som är din vilja: det som är gott, behagar dig och är fullkomligt! (Rom 12:2, som en bön)
---
Söndagens evengelietext är från Johannes kapitel 6. Jesus undervisar i synagogan i Kapernaum, se vers 59. En grupp lärjungar (syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se vers 66-67) ansåg att det var ett krävande tal. Vad var det som Jesus sagt som väckte anstöt?
Tidigare i kapitlet läser vi hur Jesus har mättat 5000, genom att förmera fem bröd och två fiskar, han har gått på vattnet på natten. Nästa dag söker sig folk till honom, men av fel orsak, man vill ha ännu ett brödunder. Jesus förklarar att han är livets bröd (v35) och vill få dem att lyfta blicken. En grupp judar börjar argumentera hätskt mot Jesus, då de inte kan tro att han kommer från himlen, vilket resulterar i att Jesus säger att den som vill följa honom måste äta hans kött och dricka hans blod.
Här kommer vi in i söndagens text och orsaken till varför en del börjar sluta följa honom. Jesus frågar även de tolv om de också vill lämna honom, och Petrus svarar med de berömda orden i vers 67: ”Till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord!”
Det är intressant att i Psaltarpsalmerna finns många profetiska föraningar om Jesu liv. Jesus själv säger att allt som står om honom allt som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas (Luk 24:44). I Psalm 22 (skriven 1000 f.Kr. av David) beskrivs t.ex. korsfästelsen som avrättningsmetod, 600 år innan den uppfanns av perserna (Ps 22:17).
I denna Psalm kan det också finnas en skuggbild till detta lite märkliga uttalande om att äta hans kropp. I Psalm 22:7 står det ”Jag är en mask [hebreiska tolah], inte en människa, hånad av människor, och föraktad av folket.”
Hebreiska ordet "tolah" kan både översättas med mask och en speciell röd färg. Första gången ordet används är i 2 Mos 16:20 när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat, se även 2 Mos 28:29. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se Job 25:5-6, vilket är den första betydelsen i Psalm 22 också.
Hälften av de 68 gånger ordet används i Bibeln översätts det dock till "scharlakansröd". Prästens klädnad ska t.ex. vara gjort av garn färgat i denna röda kulör, se 2 Mos 28:5. Den röda färgtonen framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis, därav namnet karmosinrött. När den krossas och dör kan man framställa det röda färgämnet.
Detta lilla kryp har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar denna insekt frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen, dör och en rödaktig vätska färgar stammen. När äggen kläcks äter hennes avkomma av hennes kropp. Under tre dagars tid kan man använda den geléaktiga vätskan för att framställa det röda färgämnet, men på den fjärde dagen ändras färgen så den blir vit. Samma ord "tolah" används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda kan bli vita som snö, se Jes 1:18.
Just detaljen att ”avkomman äter sin förälder som dör” är exakt vad Jesus talar om i synagogan i Kapernaum, och något som väcker anstöt.
Paulus skriver till Korintierna att talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. (1 Kor 1:18)
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
