logo
Öppna i ny flik
Läs mer om högtiden

Betraktelse: Vägen till korset

Söndagens text kommer från Johannesevangeliet. Jesus har gått de 25 kilometerna i den branta stigningen på över 1000 meter från Jordandalen upp mot Jerusalem och stannar till i Betania.

Johannes både inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka. Palmsöndagen inleder stilla veckan, men det var allt annat än en lugn och stilla vecka för Jesus! Det är en av de mest intensiva veckor under hans verksamma tid. Johannes ger den sista veckan stort utrymme, hela nio kapitel handlar om den dessa viktiga händelser, och av dem skildrar fem kapitel den sista kvällen!

I Johannesevangeliet är fokus är konungen Jesus. Han inleder inte med intåget i Jerusalem som de övriga evangelierna, utan med hur Jesus smörjs av Maria inför hans begravning.

Det verkar som om det bara var Maria som hade förstått vad som skulle hända. Hon bryter upp en flaska dyrbar nardusbalsam, värd en årslön, och smörjer Jesus. Hon ger allt hon har till Jesus. Hennes motiv att ge sin livs besparing, var äkta tillbedjan till sin frälsare – Jesus Kristus.

Mitt i denna scen då väldoften sprider sig i hela huset fäller Judas en kommentar som till en början kan låta rättfärdig, men bakom den döljer sig dolda motiv. Han säger i vers 5: ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?”

Johannes anger orsaken till detta uttalande: ”Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit.” (v6)

Den grekiska grammatiken antyder att Judas hade för vana att stjäla från kassan och det var något han gjorde regelbundet. Det är intressant att notera att Judas aldrig kallar Jesus mästare eller Herre, som de övriga lärjungarna. De gånger han tilltalar Jesus kallar han honom bara lärare (rabbi), se Matt 26:25, Mark 14:45.

Jesus försvarar Maria och säger till Judas att ”de fattiga har ni alltid hos er”. Ibland har detta uttalande blivit en ursäkt till att inte hjälpa de fattiga. Men Jesu svar var för lärjungarna ett välkänt citat från 5 Mos 15:11.

Markus (som skriver för romerska läsare som inte har den judiska bakgrunden) tar med några fler ord i citatet: ”De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill” (Mark 14:7). Vill vi göra gott, så kan vi faktiskt göra skillnad.

Lärjungarna kände också till inledningen till samma kapitel: ”men ingen fattig borde finnas hos dig, för Herren ska rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig.” (5 Mos 15:4). Guds tanke och plan var att det inte borde finnas någon fattig i ett rikt välsignat land!

I inledningen till stilla veckan utmanar denna text oss att rannsaka våra motiv och vårt hjärta. Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv.

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” Matt 6:26


Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter