Betraktelse: Uppenbarelsens ljus

Kyndelsmässodagen firas till minne av den dag då Jesus bars fram i templet. Den text som återkommer varje år är Luk 2:22-40.

Josef och Maria var noga med att följa den judiska lagen. Det påpekas i vers 23, 27 och även i Matt 1:19. Ordet lag förekommer fem gånger i detta kapitel. Lukas anger två olika ritualer som båda skedde i templet. Följde de traditionen tog Josef med sig Jesus den 31 dagen för "Pidyon haben" - återlösningen. Tio dagar senare gick familjen tillsammans till templet för att offra de två duvorna för Marias rening. Det är vid det tillfället mötet med Symeon och Hanna sker, se vers 25-38.

Principen att helga det första gällde grödor, djur och människor. Det var en ständig påminnelse om att allt tillhör Herren och att varje god gåva kommer från honom. Budet iakttogs exakt en månad efter födseln, se 4 Mos 8:16. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. Ceremonin som kallas "Pidyon haben", hebreiska för "friköpandet av sonen", praktiseras ännu idag av ortodoxa judar. En förstfödd från en prästsläkt - kohen - omfattas inte av budet. Det är därför inget nämns om detta kring Johannes födelse, se Matt 1:57-64.

Den finns också en djupare mening i detta bud. Den förstfödda sonen representerar hela folket, och när han helgades åt Herren påminde det om Guds kallelse till hela folket. Gud kallar Israel sin förstfödde son, se 2 Mos 4:23-23.

Två duvor offrades för Marias rening. Detta skulle ske 40 dagar efter födseln, se 3 Mos 12:2-8. Vers 8, som Lukas delvis citerar, inleds med "Om hon inte har råd att offra ett årsgammalt lamm, ska hon ta två turturduvor eller två andra duvor." Josef och Maria var med andra ord fattiga, se Luk 1:48. De vise männen hade ännu inte kommit med sina gåvor, se Matt 2:1-17. I ett större perspektiv offras alltså inget lamm för Jesus. Istället blir han Guds lamm som offras för världens synd, se Joh 1:29.

Det intressant att i söndagens text har två äldre personer, Symeon och Hanna, en viktig roll i att bekräfta vem Jesus är. Deras ord var en uppmuntran för den yngre generationen, Josef och Maria.

Symeons ord till Maria: ”att Jesus skulle bli ett tecken som väcker motstånd” och ”att genom din själ ska det gå ett svärd” förbryllade nog också Maria till en början (se Luk 2:34-35). När hon drygt trettio år senare såg Jesus korsfästas i samma stad måste dessa ord varit en tröst. De gav ljus åt den mörka situationen att det var Guds plan som skedde.

Jesus är uppenbarelsens ljus, han är vägen, sanningen och livet. När vi tar emot Jesus så bor han i oss. Det bästa sättet att få ljus och klarhet är att bjuda in Sanningen själv som herre och mästare i vårt liv.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter