Betraktelse: Bönen

Det är anmärkningsvärt att när Jesus undervisar om bön i Bergspredikan måste han börjar med två punkter om vad bön INTE är! Det fanns många förutfattade meningar om bön på Jesu tid, och det gör det nog även idag.

1) – Bön är inte ”show-off”

Bön är inte som något inövat skådespel för att få människors blickar och uppskattning (Matt 6:5). Jesus fortsätter i vers 6: ”När du ber, gå då in i din kammare”.

Ordet för kammare, grekiska "tameion", beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades (Se t.ex. Luk 12:3 och 24 där ordet används för inre förrådsrum). Ordet betyder ordagrant att dela och fördela, och beskriver hur varor och tillgångar fördelas från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren!

Vår personliga andakt och tid med Gud sker i det fördolda och inte primärt på gudstjänster och i kyrkan. Bönens innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet mellan mig och Gud.

Självklart utesluter inte detta att vi träffas och ber tillsammans. Bibeln uppmanar oss att mötas tillsammans, och detta desto mer när vi ser att Jesu återkomst närmar sig (Heb 10:25). Det finns många exempel på gemensam bön i Bibeln:
• De höll troget fast vid bönerna… (Apg 2:42)
• Barnabas och Saul blev avskilda i ett bönemöte. (Apg 13:2)
• Om två kommer överens om att be om något ska det ske, och där i den gemenskapen är Jesus mitt bland dem (Matt 18:19-20)
• ”Men om MITT FOLK som är uppkallat efter mitt namn ödmjukar sig, ber, söker mitt ansikte, och omvänder sig från sina onda vägar, då ska jag höra från himlen, förlåta deras synd, och hela deras land.” (2 Krön 7:14)

2) – Bön är inte att rabbla tomma ord

Nästa missuppfattning är att det är mängden ord som gör att bönen blir besvarad. Bibeln uppmanar ju oss att be uthålligt, och vi läser att Jesus ber samma bön tre gånger i Getsemane, så vad är det Jesus menar? I Matt 6:7 används två intressanta grekiska ord:
• ”rabbla tomma ord” är grekiska ”Battalogeo”
• ”många ord” är grekiska ”polylogia”

Slår man upp betydelsen av ”batta-logeo” så kan det betyda att stamma, att repetera samma ord gång på gång som ett mantra eller att rabbla tomma ord. Den första delen av ordet ”Batta” kan enligt språkforskare härstamma från en person som hette Battus. Han var en poet som blev känd för sina långa, enformiga och tråkiga dikter. Tänk dig en manusförfattare som skriver erbarmligt tråkiga pjäser med meningslösa repliker som bara tuggar om och om igen och folk somnar i bänkarna. Uttrycket ”en Battus pjäs” blev till sist ”battalogeo” som kom att betyda att rabbla ord!

I vers 8 fortsätter Jesus att vi inte ska be sådana här tomma ”battalogeo-böner” med ”poly-logia” (många ord), eftersom vår fader vet vad vi behöver redan innan vi bett honom om det.

Ett exempel på en ”battalogeo-bön” är om ett barn ber en lång ramsa till sin förälder för att fråga om tillåtelse att få hälla upp lite mjölk ur kylen, istället för att bara säga ”Pappa, jag tar ett glas mjölk!”

Gud vill att vi ska känna honom personligt och lita på att han vet vad vi behöver. Direkt i nästa vers följer en mall för Jesus säger att vi ska be. Den börjar inte med en lång syndabekännelse eller bön om livets nödvändigheter, utan med hur barnen i en god familjerelation skulle tilltala sin pappa – vår Fader! Syndabekännelsen och bönen för dagligt bröd finns med (v11-12) och har sin plats, men allt bygger på en gemenskap och relation med Gud.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter