Betraktelse: Bön och fasta

Askonsdagen inleder den fyrtio dagar långa fastan fram till påsk. Tisdagen innan är fettisdagen (även kallad semmeldagen).

Fastetiden är en tid då vi får en möjlighet att välja bort något av det vi brukar äta eller göra och istället välja att söka Herren.

De senaste åren har fastan fått en renässans med 5:2 metoden då man fastar två dagar i veckan av hälsoskäl. Men fasta två dagar i veckan är inget nytt påfund, på Jesu tid hade rättrogna judar måndagar och torsdagar som bestämda fastedagar!

I texten från Mark 2 har nyligen Alfeus son Levi (som också kallas Matteus) blivit en Jesu efterföljare (v14). Jesus befinner sig troligen i hans hus när frågan kommer upp varför han inte fastade som Johannes lärjungar och fariséerna (v18). Matteus bjuder in sina gamla vänner som han också vill ska få träffa och samtala med den Jesus som förvandlat hans liv. Självklart tackar Jesus ja till inbjudan och han och lärjungarna gläds tillsammans med Matteus. Eftersom just frågan om fasta kommer upp i anslutning till festen så är det troligt att den råkade infalla på just en måndag eller torsdag.

Jesus svarar de som frågat med en liknelse att bröllopsgästerna inte fastar medan brudgummen är med dem. Sedan fortsätter han "Men den dagen ska komma när brudgummen ska tas bort från dem, och då ska de fasta."

I texterna från Joel 2:12-19 ser vi att det inte är fastan i sig som Gud vill ha, utan hjärtat och konsekvensen av att vi väljer bort något för att istället låta Guds vilja ske i våra liv.

Det handlar om människor. Matteus hade fått nytt liv. I himlen gladde sig änglarna, och här på jorden gladde sig Jesus och lärjungarna. Däremot kunde fariséerna inte förstå detta eftersom det antagligen skedde på en av deras bestämda fastedagar.

I Bergspredikan säger Jesus ”när ni fastar” (Matt 6:16), vilket visar på att det är något som en kristen förväntas göra periodvis.

I Apostlagärningarna finns flera exempel på bön och fasta. I Apg 13 var profeter och lärare samlade. Det står i vers 2 att "De var i helig tjänst inför Herren och fastade".

Grundtextens "leitourgounton" kan översättas "höll gudstjänst" eller "var i helig tjänst". Vårt ord "liturgi" härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: "offentlig" och "tjänst". Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se Luk 1:23.

Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade. Under samlingen bekräftas den kallelse till att missionera bland hedningar som Paulus redan fått, se Apg 9:15.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter