Betraktelse: Bön och fasta

Askonsdagen som alltid är på en onsdag, inleder den fyrtio dagar långa fastan fram till påsk. Tisdagen innan är fettisdagen (även kallad semmeldagen).

Fastetiden är en tid då vi får en möjlighet att välja bort något av det vi brukar äta eller göra och istället välja att söka Herren.

I texten från Matt 6 säger Jesus ”när ni fastar”, vilket visar på att det är något som vi förväntas göra. På Jesu tid hade rättrogna judar måndagar och torsdagar som bestämda fastedagar!

Vid ett tillfälle anklagar Fariséerna Jesu lärjungar för att inte fasta. Bakgrunden till berättelsen är att nyfrälste Matteus har anordnat en fest i glädje över att han fått möta Jesus (Luk 5:29). Han bjuder in sina gamla vänner som han också vill ska få träffa och samtala med den Jesus som förvandlat hans liv. Självklart tackar Jesus ja till inbjudan och han och lärjungarna gläds tillsammans med Matteus. Eftersom just frågan om fasta kommer upp i anslutning till festen så är det inte otroligt att den råkade infalla på en måndag eller torsdag.

I texten från Jesaja 58:4-9 ser vi att det inte är fastan i sig som Gud vill ha, utan konsekvensen av att vi väljer bort något för att istället låta Guds rikes vilja ske i våra liv.

Det handlar om människor. Matteus hade fått nytt liv. I himlen gladde sig änglarna, och här på jorden gladde sig Jesus och lärjungarna. Däremot kunde fariséerna inte förstå detta eftersom det antagligen skedde på en av deras bestämda fastedagar.

I Jesu svar till fariséerna säger Jesus att det kommer en tid när brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska lärjungarna fasta (Luk 5:35). Fasta är något som är viktigt i det kristna livet, och även bra för hälsan, men det i sig får inte bli viktigare än människors frälsning!

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter