Betraktelse: Försonaren
Synden är som ett virus fast mycket farligare och mer smittsamt. Vi är alla smittade av den och är i desperat behov av att få ett botemedel.
Vid ett tillfälle går Petrus på vattnet, men när han ”ser” på vinden så sjunker han. I söndagens texter handlar det om korset, och att den som ”ser” på korset blir lyft, helad och upprättad.
När Jesus samtalar om frälsningen med den lärde Nikodemus, i söndagens text från Johannes 3, så använder Jesus enkla bilder för att han förklara hur en människa kan bli född på nytt. Försoningen på korset illustreras med en för Nikodemus välkänd händelse i slutet på Israels ökenvandring.
Israeliterna hade i princip varit samma plats kring Kadesh Barna i Sinaiöknen i fyrtio år. Ordet ”Kadesh” är helig på hebreiska. Folket hade vandrat runt i cirklar utan komma någon vart. Ibland kan vi lätt glömma bort Guds helighet, men det går inte att komma förbi det faktum att Gud är en helig Gud, helt avskild från synd.
Det börjar ske ett generationsskifte. Moses äldre syster Miriam dör och även hans bror Aron (se 4 Mos 20:1, 28). Strax innan vi kommer in i söndagens text läser vi hur israeliterna befinner bara två mil söder om Döda havet. Äntligen börjar det se ut som om de kommer framåt, men två gånger får de nej från Edom att passera igenom deras land, och tvingas ta en lång omväg söderut.
Vi läser från 4 Mos 21:4 att ”de bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose.”
Den tidigare generationen hade klagat, men nu används ett annat grövre ord. Denna gång är det inte brist på mat som är problemet. Man är trött på ”denna eländiga manna” som Gud försåg dem med, och man uttrycker en otålighet mot både Gud och Mose. För ett upproriskt och otacksamt hjärta förlorar de bästa av Guds gåvor sin smak, ingenting ger tillfredsställelse och glädje.
Israeliternas beskydd försvinner och giftiga ormar dyker upp i lägret. Det är intressant att när Jesus undervisar om bön i Luk 11:11 tar han just en liknelse om att inte ens en ond far skulle ge sin son en orm om han bad om en fisk att äta. Problemet med Israeliterna här var att de inte frågade efter mat, de klagade och ville inte ha med Gud och Mose att göra. Gud kan inte annat än svara på deras bön. Den som väljer bort Gud, får Satan som sin Herre. Kopplingen till den gamle ormen, Satan själv, är tydlig i de ormar som letar sig in i tältlägret och dödar folket.
Satan är en dålig Herre för människan, så till sist så besinnar sig folket och man erkänner sin synd - ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.” (v7)
I samtalet med Nikodemus liknas synden vid dessa giftormar. Synden finns inte bara omkring oss, den har också bitit oss alla. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40.
Samme Johannes som skrev evangeliet, skrev på ålderns höst Första Johannesbrevet till de troende i västra Turkiet. Brevet är väldigt enkelt skrivet, samtidigt har det väldiga djup. Stycket som ingår i söndagens episteltext handlar om synd, sanning och Jesu försoning. Tre gånger används frasen "om vi säger", se vers 6, 8, 10. Sedan följer en motfråga "men om", se vers 1:7, 1:9, 2:1b. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.
De finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke (1 Joh 1:8-2:2). För den som säger att han aldrig syndat är Johannes tydlig med att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud", se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg vilket så fint beskrivs i vers 9:
Men om vi väljer att ständigt erkänna våra felsteg (bekänna våra synder) [plural synder, alla fel som vi gör], så är han trogen [sin egen natur och löften] och rättfärdig så att han väljer att gång på gång förlåta och rena oss från all orättfärdighet (överträdelser av Guds lag).
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
