Betraktelse: Försonaren
Försoning är en teologisk term. Försonaren är personen Jesus, som återupprättar kontakten mellan Gud och människa, det är han som är söndagens tema! Slår man upp ordet försoning så beskriver ordet en genuin återvunnen samhörighet, inte bara att osämjan upphör. Jesus segrade över synden och döden på korset, och i hans liv har vi liv idag!
I texten från 1 Mos 22 läser vi om hur Abraham får ett märkligt tilltal att vara beredd att offra sin ende son. Ofta på målningar av denna händelse avbildas Isak som en ung pojke, men han är snarare en vuxen man. Han hade lätt kunnat gjort motstånd och övermannat sin gamle far, men går villigt med på att låta sig bindas.
Utifrån Saras ålder kan vi se att Isak inte var äldre än 37 år. Hon dog 127 år gammal, se 1 Mos 23:1, och födde Isak då hon var 90 år, se 1 Mos 17:17; 21:1-5. Det skulle inte vara otroligt om Isak var 33 år, vilket i så fall exakt sammanfaller med Jesu ålder.
Isak är en bild på Jesus offer på Golgata. Isak bär själv upp veden till offret, på samma sätt som Jesus själv bär tvärslån. Platsen är också den samma, Moria berg är höjden i Jerusalem där templet stod.
I texten från Markus berättar Jesus en liknelse om hur en man planterar en vingård. När tiden var inne för skörd skickade han en tjänare till vinodlarna som han arrenderat ut den till för att hämta sin del av skörden. Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se 3 Mos 19:23-25. Arrendatorerna, som är en bild på det andliga ledarskapet i Israel, hade misskött sin uppgift. När mannen sänder sin son, mördar de honom.
Söndagens Psalm 103 har många fantastiska löften:
8Herren (Jahve) är barmhärtig (ger oändlig nåd; är förlåtande, känner medlidande) och nådefull, sen till vrede och visar stor (överflödande) nåd (kärlek, lojalitet; är trofast sina löften). [Denna vers innehåller tre olika ord som alla betyder nåd, med lite skilda aspekter.]
9Han går inte ständigt till rätta, och behåller inte sin vrede för evigt.[Ps 86:15; 145:8-9; 2 Mos 34:6-7; Neh 9:17, 31; Joel 2:13; Jona 4:2]
10Han behandlar oss inte efter våra synder (felsteg), och ger inte igen för den skuld vi förtjänar [verkställer inte domen mot oss].
11För lika höga som himlarna är över jorden, lika stor (stark) är hans nåd (omsorgsfulla kärlek) mot dem som fruktar (vördar) [tillber] honom. [Ords 1:7]
12Lika långt som öster är från väster [en oändligt lång och omätbar sträcka], lika långt förvisar han (har han flyttat) våra upproriska överträdelser från oss.
13Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen, så förbarmar sig Herren (Jahve) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.
14För han vet hur vi är skapade (hur vi är), han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera).
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter