Betraktelse: Vägen till livet
Söndagens text är hämtad från samtalet under den måltiden Jesus har med lärjungarna. Johannes, som satt närmast Jesus, stannar upp tempot i sitt evangelium när han återberättar, och ägnar hela fem kapitel åt den här kvällens händelser (kapitel 13-17).
Jesus började samtalet, inte i ord utan i handling, genom att tvätta lärjungarnas fötter (Joh 13:4-16). Under måltiden, efter att Judas lämnat dem, säger Jesus: ”Dit jag går kan ni inte komma.” (Joh 13:33).
Petrus som alltid är den som är snabb att ta till orda frågar: ”Herre, vart går du?” (v36). Jesus svarar att dit han går kan inte Petrus följa, men han ska följa sedan. Här förutsäger Jesus Petrus martyrdöd. (Enligt traditionen led både Petrus och Paulus martyrdöden i Rom under Neros svåra förföljelse av de kristna i slutet på 60-talet e.Kr.) Petrus förstår inte vad det innebär och frågar varför han inte följa Jesus nu? Det svar Jesus nu ger honom går inte att missförstå - innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.
Petrus som annars är den som brukar vara ivrig att prata och ställa frågor blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer istället Tomas, Filippos och Jakob frågor som Jesus svarar på.
Nästa vers (14:1) visar på Jesu omsorg. Petrus måste vara förkrossad efter att ha hört att han ska förneka sin mästare. Jesus säger då ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.” Jesus fortsätter att tala om sin faders hus med många rum. Han går bort för att bereda plats och ni vet vart jag går, och vägen vet ni.
Nu när Petrus blivit tyst, kommer realisten Tomas in samtalet. Han utbrister: ”Vi vet inte vart du går, så hur kan vi då veta vägen?"
Jesus svarar: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Han fortsätter sedan att förklara att om de har lärt känna honom så har de också lärt känna Fadern. De har faktiskt sett Fadern!
Filippos har nu en önskan till Jesus: "Herre, låt oss få se Fadern, sedan är vi nöjda (det är allt vi begär)."
Jesus svarar att den som har sett mig har sett Fadern. I Kol 1:15 står det att ”Jesus är den osynlige Gudens avbild” I grekiskan används ordet ”eikon”. Ordet beskriver en spegelbild eller ett porträtt. Om en konstnär målar av en person så blir bilden en ”eikon”. Gud Fadern som är osynlig blir synlig i Jesus – han är ett porträtt (en avbild) av Fadern!
Sedan försäkrar han Filippos och de lyssnande lärjungarna att han är i Fadern och Fadern är i honom. Jesus rör sig vidare till tiden efter sin död och uppståndelse och säter ”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.”
Läser man i de första verserna i Apostlagärningarna så skriver Lukas att han redogjort för allt som Jesus började göra och lära fram till den dag han blev upptagen. Hela fortsättningen i Apostlagärningarna handlar om vad Jesus fortsatte att göra genom de kristna. När Paulus berättar om sin omvändelse på väg till Damaskus får han möta Jesus som säger: ”Jag är Jesus, den som du förföljer” (Apg 26:15). Jesus identifierar sig med de troende som Paulus förföljde.
I sammanhanget i Joh 14 är den senaste ”gärningen” som Jesus gjort att han har tagit en slavs uppgift och tvättat lärjungarnas fötter. När vi ska göra ”större gärningar” handlar det både om att tjäna och att göra alla de gärningar som vi läser om i Apostlagärningarna!
Är vi sysselsatta med samma saker som Jesus gjorde – tjäna och betjäna, då vandrar vi på vägen till livet.
Johannes sammanfattar vår vandring i ljuset på ett fint sätt i sitt första brev (kap 1:7-9):
”Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.”
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
