Betraktelse: Att inte döma
Söndagens tema är "att inte döma". Det är naturligtvis riktigt men säger faktiskt inte hela sanningen. Det grekiska ordet för att döma är ”krino” och kan användas både positivt och negativt. Det är sammanhanget som avgör.
De vanligaste betydelserna är:
• att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel
• att fördöma någon utan att veta alla fakta
• att döma i en domstol
Ett exempel där detta ord används är i Apg 20:6 när Paulus ”beslutar” vilken resväg han ska ta. Vi bedömer ständigt vår situation, vad någon säger eller vad någon gör. Så länge det handlar om att bedöma och avgöra egna beslut är allt väl, men hur mycket ska vi döma andra människor, och ska man säga till när man tycker att någon handlar fel?
I texten från Romarbrevet riktar sig Paulus till den som kritiserar andra, men handlar likadant själv. Om man dömer andra visar man att man vet skillnad på vad som är moraliskt rätt och fel, och är utan ursäkt inför Gud för sina egna fel. De judar som läste detta brev kände väl till berättelsen om hur Natan konfronterar Davids synd i 2 Sam 12:1-14. När Natan berättade liknelsen om den rike mannen som tog en annans mans enda lamm blev David upprörd och dömde rätt, men misslyckades att se att han hade agerat ännu värre själv. Det är detta Jesus kallar hyckleri. Att se flisan i sin broders öga, men inte bjälken hos sig själv, se Matt 7:1-5.
Vad menade Jesus när han sade: ”döm inte, så blir ni inte dömda”? Lite längre ner i vers 5 säger han ju: ”ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.” För att kunna ta bort en flisa så måste jag faktiskt först ha bedömt att han har en flisa.
Poängen är att vi faktiskt ska ta bort flisor från varandra, men man kan inte se klart på ett område där man själv är förblindad av en bjälke. Det är hyckleri. En person som har problem med girighet kan inte fördöma andra för att inte ge, däremot kan en person som är fri från habegär frimodigt tala om givandets välsignelse!
I 1 Kor 5:12-13 gör Paulus klart att: ”De som inte tillhör församlingen är det inte vår sak att döma [krino]. Dem ska Gud straffa på domens dag. Däremot är det er uppgift att döma [krino] dem som tillhör er församling. ...” (Nya Levande Bibeln)
Den som ännu inte känner Jesus behöver höra evangeliet, som är det glada budskapet, att det finns frälsning från synd! Evangeliet och Bibelns riktlinjer kan provocera, men målet är alltid att befria, aldrig att fördöma.
Vad Bibeln uppmanar oss att döma/bedöma är:
• Oss själva (1 Kor 11:31, 2 Krön 7:14)
• Falska profeters frukt (Matt 7:15-23, 1 Joh 4:1)
• Profetiska ord (1 Thes 5:19-22)
• En församlingsledares kvalifikationer (1 Tim 3:1-7)
• En kristen som syndar mot dig (Matt 18:15-20): Man tar först upp det enskilt med den personen. Väldigt ofta löser sig problemet redan där, men visar det sig att han inte lyssnar så tar man med sig några personer, och om det fortfarande inte löst sig så tar man upp problemet i församlingen.
I Gal 6:1 ser vi att Jesus alltid vill upprättelse: ”Om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad.”
Bara Gud känner alla detaljer och hjärtats motiv, det kan aldrig någon människa bedöma. Jesus säger vid ett tillfälle ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” (Joh 7:24).
Paulus uppmanar den unge pastorn Timoteus med följande ord: ”Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja — tålmodigt och med ständig undervisning.” (2 Tim 4:1-2).
Det grekiska ordet för vädja är ”parakaleo” och betyder ordagrant ”att komma vid någons sida och gå med den personen och hjälpas åt”. Samma ord som också är namnet för den Helige Ande! Biblisk tillrättavisning är att tålmodigt i kärlek berätta vad Bibeln säger och också vara villig att tillsammans hjälpa till att lyfta bort bördan (Gal 6:2).
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
