logo
Öppna i ny flik
Läs mer om högtiden

Datum:
2027-12-12 (tidigare: 2024-12-15)

Betraktelse: Bana väg för Herren

Vi närmar oss jul och söndagens texter handlar om att bana väg för Herren och förbereda hans ankomst. Genom alla tider, både i Gamla och Nya testamentet, finns det bara ett sätt att bli frälst på – omvändelse och tro. Det var så Abraham blev rättfärdig genom att i tro blicka framåt på en frälsare, och det är så vi blir frälsta idag genom att se tillbaka på vad Jesus gjorde på korset.

I Heb 6:1-2 ser vi att de första två punkterna i trons grunder är omvändelse och tro. Dessa två hör ihop. Det går inte att omvända sig utan att också tro. Vi vänder oss om från synden och riktar vår blick och tro på Jesus Kristus som ger kraften att leva det nya livet.

I helgens text från Matt 11 är bakgrunden att några av Johannes Döparens lärjungar frågat om Jesus verkligen var den han sade sig vara. Medan de är på väg tillbaka började Jesus tala till folket om Johannes och säger: Ända sedan Johannes Döparens dagar, när han började predika i öknen och skaror kom dit, fram till nu tränger himmelriket fram och somliga försöker rycka till sig det med våld.

Vissa manuskript har "att himmelriket stormas", medan andra har "himmelriket tränger fram". Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.

Sedan fortsätter Jesus och ställer en fråga: Vad ska jag likna den här generationen med? Han svarar själv att de är som småbarn som sitter på samlingsplatserna och ropar till sina kamrater:
'Vi har spelat flöjt för er [lekt bröllop], och ni har inte dansat. Vi har sörjt [lekt begravning], och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).'

Människans onda natur blir aldrig nöjd, hon vill att Gud ska dansa efter hennes pipa, rätta sig efter hennes nycker.

Låt oss på nytt vända oss till Jesus i omvändelse i tro och bana väg för hans Rike!


Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter