Betraktelse: Bana väg för Herren

Vi närmar oss jul och söndagens texter handlar om att bana väg för Herren och förbereda hans ankomst. Genom alla tider, både i gamla och Nya testamentet, finns det bara ett sätt man kan bli frälst på – omvändelse och tro. Det var så Abraham blev rättfärdig genom att i tro blicka framåt på en frälsare, och det är så vi blir frälsta idag genom att se tillbaka på vad Jesus gjorde på korset.

I Heb 6:1-2 ser vi att de första två punkterna i trons grunder är omvändelse och tro. Dessa två hör ihop. Det går inte att omvända sig utan att också tro. Vi vänder oss om från synden och riktar vår blick och tro på Jesus Kristus som ger kraften att leva det nya livet.

I helgens text från Matteus 11 sitter Johannes Döparen fängslad, troligen i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet. Johannes var jämnårig med Jesus. De var släkt (Luk 1:36) och hade säkert träffats under uppväxten, även om Johannes redan tidigt valde att leva i öknen för att förbereda sin tjänst (Luk 1:80).

Johannes hade fått se hur Guds Ande kom över Jesus och hört Guds röst från himlen som bekräftade att Jesus var Guds Son. Han hade själv sagt att Jesus måste bli större och han mindre (Joh 3:30). Trots detta måste det smugit sig på en osäkerhet hos Johannes där i fängelset. Hade han hört rätt, var Jesus verkligen den han sade sig vara? Så han skickar några av sina lärjungar för att fråga Jesus om han var den som han sade sig vara.

Som människa kan vi identifiera oss med Johannes känsla. Särskilt den som varit med länge i tron och kanske kämpat i en församling utan att fått se något synligt resultat. Var detta allt, har jag kämpat förgäves?

Jesu svar till Johannes gav hopp, och det ger även hopp till en trött herrens tjänare idag! Budbärarna skulle berätta för Johannes vad de såg Jesus göra just nu, hur Guds kraft var verksam och de glada nyheterna predikades.

Jesus avslutar hälsningen till Johannes i vers 6: ”Salig är den som inte kommer på fall för min skull”. Det grekiska ordet för ”komma på fall” är ”skandalizomai”, det kan översättas med att komma på fall, att bli sårad och att ta anstöt. Lite fritt översatt säger Jesus: ”Johannes, du får glädjen tillbaka om du inte tar anstöt på grund av mig. Ge inte upp din tro, bli inte sårad och dra dig inte undan, bara för att du inte förstår allt.”

Medan Johannes lärjungar är på väg bort börjar Jesus lovorda Johannes Döparen inför folket som lyssnar. Han säger att ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes. Vi vet inte om Johannes fick höra de orden, kanske berättade någon senare vad Jesus sagt om honom.

Vad vi däremot vet är att den dagen då Johannes led martyrdöden för sin tro och gick in i evigheten, hade han fullbordat sitt lopp. Han hade blivit mindre och Jesus hade blivit större. Han hade följt sin kallelse. Han hade banat väg för många i sin samtid att ta emot Jesus som sin frälsare.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter