Betraktelse: Förlorad och återfunnen

Utan Jesus är mänskligheten förlorad – det är bara i Jesus vi är återfunna!
I Lukas kapitel 15 finns tre liknelser som handlar om något förlorat som blir återfunnet. Den första liknelsen, som ingår i söndagens text, handlar om en man som förlorat ett får som han söker efter och hittar. Den andra liknelsen handlar om en kvinna som förlorat ett mynt som hon söker efter och hittar.
I båda dessa liknelser är det uppenbart vad de handlar om - glädjen över syndare som omvänder sig (se vers 7 och 10)!
Den sista liknelsen handlar om den ”förlorade sonen”, eller snarare den ”återfunna sonen” eller ”den gode fadern” som är mer passande titlar.

De två första berättelserna beskriver både mannen och kvinnans sökande och deras stora glädje när de hittar det som var förlorat. Lukas är noga att i sitt evangelium använda sig av principen ”varannan damernas”. Genomgående när han berättar om helanden, liknelser och händelser växlar huvudpersonen mellan en man och en kvinna. Ett effektivt litterärt skrivsätt som också betonar att Jesus inte gör skillnad mellan män och kvinnor.
Dessa tre liknelser, om det som var förlorat och återfunnet, riktade sig till fariséerna som klagat över att syndare kom för att höra på Jesu undervisning, se 15:1-2.
I texten från Rom 5:8 läser vi hur Gud visar sin kärlek som är utgivande och ovillkorlig för oss genom det faktum att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

I GT texten från Mika 7:18 utbrister Mika: ”Det finns ingen Gud som du! Du förlåter synd och tar bort skuld bland dem som är kvar bland ditt folk. Du är inte vred för evigt, utan gläder dig över att visa kärlek.” Profeten Mikas namn betyder passande "Vem är som Herren?"

Psalm 119 är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Varje sektion har åtta verser i taget och utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De åtta sista verserna 169-176 ingår i söndagens text.
I den hebreiska bibeln är texten vacker! Varje vers i detta stycke börjar med ett ord vars första hebreiska bokstav är Taw. Tecknet föreställer en punkt, signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar.
Ordet "låt" används fyra gånger i dessa verser. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade:

Låt min bön komma inför ditt ansikte... (v170)
Låt din hand hjälpa mig... (v173)
Låt mig leva och prisa dig och låt dina domar (din moral) hjälpa mig (v175).
Sedan kommer den sista versen:
Jag har gått vilse som ett förlorat får. Kom sök efter din tjänare, för jag har inte glömt dina bud. (v176)

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter