logo
Öppna i ny flik
Läs mer om högtiden

Datum:
2027-02-21 (tidigare: 2024-02-25)

Betraktelse: Den kämpande tron

Din tro är stor säger Jesus till en kvinna från Sidon (nuvarande Libanon) i dagens text från Matteus 15. Läser vi hela sammanhanget förstår vi att den här kvinnan inte varit fri från prövningar, hon hade fått kämpa för sin tro.

För att förstå denna berättelse behöver vi se att det är två parallella handlingar som möts i den här berättelsen – Jesu kallelse först till det judiska folket och en enskild människas rop på hjälp.

Bakgrunden är att den högsta religiösa eliten hade kommit upp från Jerusalem till Kapernaum. Man ifrågasätter Jesus och det blir en diskussion om det är yttre regler eller hjärtats inställning som är viktigast. De tog anstöt av Jesu svar (Matt 15:12) och planerar att röja Jesus ur vägen. Jesus tvingas i princip bort från både Judéen eller Galiléen. Under en period drar han sig undan västerut in på hedniskt område. I Mark 7:24 står det att han tog in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det.

Trots detta söker en kvinna upp Jesus, hennes dotter plågas svårt av en demon.

Eftersom Jesus botar dottern vet vi att det är Jesu vilja att gripa in. Han har tidigare gjort ett liknande under på distans när en officer hade en sjuk tjänare hemma (Luk 7).

I dialogen mellan kvinnan och Jesus, som liknar Jakobs brottningskamp med Gud, ser vi hur Jesus prövar hennes tro. En tro som aldrig varit kämpande blir en ytlig tro. Den går inte på djupet, får inga rötter.

En av grundpelarna i tro är ödmjukhet. Gud står emot de högmodiga, men ger nåd (favör) till de ödmjuka (Jak 4:6). Ödmjukhet är inte att säga hur dåliga vi är och att vi inte räcker till inför andra människor. Det är en falsk form av ödmjukhet som är grundad i en rädsla för att misslyckas. Sann ödmjukhet handlar om att man förstått vem Gud är och vem man är i Kristus. Man är fri från stolthet och arrogans och får inte sitt värde av att jämföra sig med andra människor, se Luk 18:9-14.

I samtalet mellan Jesus och kvinnan visade det sig att kvinnan hade en sann ödmjukhet. Kvinnan kallade Jesus ”Herre, Davids son” (Matt 15:22) Detta är en tydlig referens till den Messias som skulle komma till det judiska folket - det första temat i detta kapitel.

Judarna kallade ofta andra folk, i en nedlåtande ton, för vildhundar. Jesus tar nu ett liknande bildspråk, när han jämför kvinnan med en liten hund som barnen i familjen skötte om. Hon förstår bildspråket – först får barnen mat, sedan får hunden smulorna. Jesus var sänd först till Israel, men samtidigt finns Guds löfte att det är till välsignelse för alla andra folk (1 Mos 12).

Även om Jesus inte använder ordet vildhund, så var den en prövning i kvinnas tro att bli jämförd med ett husdjur! En arrogant person skulle inte klarat denna jämförelse.

Det är skillnad mellan prövning och frestelse. Gud prövar tron för att göra den starkare, medan djävulen frestar för att leda bort från Gud.

Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. (1 Kor 10:13)


Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter