Betraktelse: Livets källa

I texten från Johannes 4 handlar det om kvinnan vid Sykars brunn. Vers 4 säger att Jesus ”måste” ta vägen genom Samarien. De flesta judar valde att gå en omväg runt Samarien så Jesus behövde inte ta den vägen av praktiska skäl, däremot var han tvungen att göra det för att uppfylla Guds plan.

Konflikten mellan judar och samarier startade på 700-talet f.Kr. då assyrierna ockuperade området och förde bort de flesta judar som bodde där. Man tvångsförflyttade sedan olika hedniska folkslag dit och det blandfolk som uppstod mellan de kvarvarande judarna och dessa folk kallades samarier.

När templet i Jerusalem byggdes upp igen 538 f.Kr. tilläts inte samarierna delta eftersom de beblandat sig med andra folk, se Esra 4. Då byggde man sitt eget tempel på berget Gerizim ca 425 f.Kr. Olika utspel från båda sidor gjorde att hatet mot varandra växte.

Hundrafemtio år innan Jesus kommer till staden Sykar, jämnade den judiska kungen samariernas tempel med marken och lät den dagen bli en helgdag.

Drygt tjugo år innan Jesus kommer dit hade samarier strött ut döda ben i templet i Jerusalem under påskfirandet, och på så vis ohelgat de judiska prästerna så att de inte kunde tjäna.

Man kan förstå att det var en laddad situation, och mitt i den här konflikten får Jesus samtala med kvinnan vid brunnen och på grund av hennes omvändelse så får många människor i Sykar bli frälsta!

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter