Betraktelse: Förlåtelse utan gräns
I Matt 18 berättar Jesus att det är ofrånkomligt att människor, även andra troende, kommer att säga och göra saker som sårar oss, se vers 7.
I första årgångens texter undervisar Jesus hur vi hanterar detta (vers 15-17). Först går vi direkt till den som sårat oss och berättar att hans eller hennes sätt att agera faktiskt gjorde oss illa. Väldigt ofta vet den som sårar andra inte om att hans sätt skadar andra, eller så var det bara ett missförstånd. Nästa steg är att ta med en eller två till. Lyssnar personen fortfarande inte är tredje steget är att ta upp problemet med församlingsledningen.
I inledningen på kapitel 18 förstår vi att lärjungarna har diskuterat vem som var störst och då särskilt Petrus ställning i förhållande till de andra lärjungarna. Petrus, som troligtvis kände sig sårad och påhoppad av de andra, frågar då Jesus ”Hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?"
Enligt den rabbinska traditionen som baserades på Amos 1:3, räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning.
Jesus svarar: ”Inte upp till sju gånger, utan sjuttio-sju gånger." Uttrycket "sjuttio-sju" kan motsvara talet 490 eller 77 - oavsett hur man översätter står båda talen för en obegränsad förlåtelse utan gräns!
Talet "sju", som Petrus nämner, och Jesu svar "sjuttio-sju" för tankarna till 1 Mos 4 där båda dessa tal omnämns i berättelsen om brodermördaren Kain. Hans ättling Lamek hade ärvt Kains belägenhet till våld och var dessutom också skrytsam och drevs av hämndlystnad. Om någon skadade honom skulle han hämnas "sjuttio-sju" gånger, se 1 Mos 4:15, 24. En kristen ska alltså vara lika belägen att förlåta som Lamek var att hämnas. På samma sätt som Lamek ville att straffet skulle överstiga brottet, ska förlåtelsen vida överstiga brottet.
Det finns även en association till jubelåret. Förlåtelsen ska vara som ett enda stort jubelår där allt startar om på nytt! Det finns tre sabbater i lagen: vilodagen, viloåret och jubelåret. Var sjunde dag ska människan vila från sitt arbete. Vart sjunde år ska marken vila, se 3 Mos 25:4-5. Båda dessa sabbater var temporära, men vart 49:e år, efter sju sabbatsår, är det jubelår. Då vilar jorden, slavar friges, alla återfår sina egendomar och alla skulder avskrivs, se 3 Mos 25:10-16. Tio gånger fyrtionio talar om en obegränsad förlåtelse.
Jesus berättar sedan en liknelse där han använder det högsta använda siffervärdet och den dåtida högsta valutaenheten. En talent var värd minst 6000 denarer, där en denar motsvarade en arbetares dagslön. Skulden som den första mannen hade var alltså enorm, 60 miljoner dagslöner, vilken motsvarar flera miljarder svenska kronor. En skuld omöjligt att betala tillbaka själv!
Den andra mannen i liknelsen hade en skuld på hundra denarer. Hela summan motsvarade tre månadslöner. Det är inte en obetydlig summa, för en normalinkomsttagare i Sverige rör det sig om omkring 40 000 kr efter skatt, men i jämförelse med miljardbelopp är det ingenting. Om vi förstår det enorma pris Jesus har betalt för vår synd hamnar andra människors mot oss på rätt nivå. Den som förstår att den är förlåten mycket – älskar mycket (Luk 7:47).
I episteltexten skriver Paulus – ”förlåt varandra, på samma sätt som Gud i Kristus har förlåtit er” (Ef 4:32)
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
