Betraktelse: Att leva tillsammans

Alla människor behöver mänskliga relationer. Ett barn som växer upp utan närhet överlever inte. Det räcker inte med mat, dryck och sömn - lika viktigt för vår fysiska överlevnad är levande mänskliga relationer.

I texten från 2 Tim påminns Paulus om den uppriktiga tro som fanns hos Timoteus mormor Lois och hans mor Eunice. En levande Gudstro hos en mor och mormor påverkar mer än vi kanske förstår!

Nu på söndagen kommer vi in i Matteus berättelse om Jesu liv i slutet på kapitel 13. Jesus lämnar norra trakten kring Kapernaum och vandrar till sin hemstad Nasaret, en sträcka på fyra mil som tar två dagar att gå.

Ofta tänker vi inte på dessa osynliga dagar mellan några verser där Jesus och lärjungarna rör sig mellan olika platser. Här finns tid för samtal, frågor och möjlighet att reflektera och bearbeta vad Jesus sagt och gjort. Relationer byggs och fördjupas.

Texten ger en inblick i Jesu vardag och familj. Det lilla samhället Nasaret uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare på Jesu tid. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även verkar ha lärt Jesus. Det grekiska ordet "tekton", som ofta översätt snickare, är egentligen ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. Josef var en byggnadsarbetare som jobbade sannolikt både med trä och sten. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och höll på att byggas upp igen vid på Jesu tid.

Jesus tyckte om och vördade sin familj (Luk 2:41), däremot hade hans fyra halvbröder Jakob, Joses, Judas och Simon svårt för Jesus. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av dem trodde på honom (Joh 19:26-27). Man kan tänka sig att det fanns avundsjuka, och det kan inte ha varit lätt att haft den perfekte Jesus som sin bror.

Jesu omsorg om sin mor blir tydlig på korset då han ber lärjungen Johannes ta hand om henne (Joh 19:26-27). Det är anmärkningsvärt att det inte är till Jakob som han överlämnar försörjningsansvaret.

Läser man i Apostlagärningarna förstår man dock att något händer efter Jesu död och uppståndelse. När man samlades till bön finns Jesu mor och hans bröder med (Apg 1:14). Jakob blev den som ledde den stora församlingen i Jerusalem (Apg 15). Man kan förstå att han talar av egen erfarenhet när han i sitt brev skriver: ”För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska” (Jak 3.16).

Även den yngste brodern, Judas, får vara med om en förvandling. När han presenterar sig själv i sitt brev gör han det på ett ödmjukt sätt och skriver: "Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror." (Jud 1:1) Han hade kunnat skriva "Jesu bror", men väljer att kalla sig "Kristi tjänare"!

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter