Efter en tid av högtider i kyrkoåret kommer nu den första av tjugofyra söndagar efter trefaldighet! Tiden kallas för det "vardagliga halvåret" i kyrkoåret . Det är en passande titel eftersom den kristna tron är en vardagstro som är verksam alla dagar. Söndagens tema "vårt dop" handlar om hur Anden ger kraften att leva för Jesus varje dag!
I Apostlagärningarnas första kapitel har vi fått följa hur Jerusalemförsamlingen växer men även hur förföljelsen tilltagit och många tvingats fly till intilliggande platser. I söndagens text läser vi om Filippos, en av de sju diakonerna som hjälpte till med matutdelningen (Apg 6:5). Han har flytt norrut till Samarien (Apg 8:5). Det kanske inte var precis så Filippos hade tänkt sig livet, men omständigheter hade fört honom dit. Han är trogen sin frälsare och kan inte vara tyst om sin tro och stora skaror tar emot Jesus i Samarien. Ryktet om allt fantastiskt som sker där når Jerusalem och Petrus och Johannes kommer även dit (v14).
Mitt i detta stora väckelseskeende kallas Filippos nu för att betjäna en enda människa! Det är viktigt att vara lyhörd för hur Gud talar. Rent mänskligt kan budskapet att gå söderut till vägen som leder mellan Jerusalem och Gasa verka märklig. Vad skulle han göra där? Lukas skriver ”att vägen går genom obebyggda områden, men han stod upp och gick.”
Plötsligt kommer den etiopiske finansministern (en hoveunuck som ansvarade för skattkammaren) förbi. Anden manar Filippus att gå fram och hålla sig nära vagnen (v29). Där hör han mannen läsa från Jesaja.
En eunuck var en frivilligt eller påtvingat kastrerad man. Det var inte ovanligt att eunucker hade höga positioner eftersom de var lojala och pålitliga. Inom judendomen fanns dock restriktioner. En eunuck hade bara tillträde till den yttre tempelplatsen, se 5 Mos 23:1.
Denne högt uppsatte etiopier var en hedning som trodde på israels Gud. Detta var antagligen hans enda pilgrimsvandring till Jerusalem. Han hade varit i Jerusalem och sett den ståtliga tempelbyggnaden. Han hade sett templet, men bara varit på yttergården. Han hade sett varningsskyltarna vid muren som hindrade icke-judar från att närma sig templet.
Att han nu när vagnen långsamt rullar fram läser profeten Jesaja är nog ingen slump. Här finns de starkaste löftena till just eunucker. När Messias upprättar sitt rike ska de få tillträde att be till Gud och få ett namn som är bättre än söner och döttrar, se Jes 56:3-8. Det är slutet av denna passage som Jesus citerar då han uppmärksammade hur försäljning och kommers som hade flyttat in på yttergården och störde människor som kom för att söka Gud – ”mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk”.
Även om Lukas uttryckligen skriver det kan vi ana en viss uppgivenhet hos denne etiopier. Han har gjort sin livs resa till templet, men ändå inte kommit hela vägen fram. Nu är han på väg tillbaka till vardagen och läste om Guds löften, men förstod inte vad han läste.
Vad han inte visste var att snart skulle hans ögon öppnas för dessa Skrifter genom tron på Jesus! Filippus utgick från Jesaja och fick berätta om det glada budskapet om Jesus (v35). I detta stycke ser vi hur gemensam Bibelläsning uppmuntras.
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
Välj ett datum
idag fredag 24 januari, 2025
Sidan använder cookies för att spara den valda översättningen för länkar.
