När människor kommer till tro på Jesus är det ofta en process. Det går inte alltid att säga när exakt man började tro. Det är inte så konstigt, även i världsliga beslut som köp av ett hus eller en bil så är det inte alltid man kan säga när man bestämde sig för just det huset eller den bilmodellen. Det är ofta något som växer fram, dock finns det ett exakt datum då man skrev under kontraktet och köpet blev officiellt. Dopet i vatten kan sägas vara en sådan ”officiell” handling där man bekräftar sin tro på Jesus.
I Gamla testamentet finns det flera förebilder på dopet. I texten från 2 Mos 14:21-22 vandrar israeliterna genom Röda havets vatten. Gud befriar dem från slaveriet i Egypten. Paulus beskriver hur de gick genom havet och blev döpta till Mose i molnet (1 Kor 10:1-2).
Mose är en förebild på Jesus, så på samma sätt som israeliterna blev döpta ”till Mose” döps vi ”in i Jesus”. Förutom vattnet nämns även molnet i samband med dopet. Molnet som ledde israeliterna är en fin bild på den helige Ande.
Bibeln är tydlig med att den Helige Ande ges som gåva vid dopet. När Petrus predikar på Pingstdagen säger han: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva.” (Apg 2:38)
Det finns tillfällen där man inte vetat om löftet om den helige Ande när man kom till tro. Detta sker i Efesos där några först blir döpta i vatten och senare döpta i den helige Ande, se Apg 19:2.
Nästa exempel på dop i GT är när israeliterna korsar Jordanfloden. Josua skriver att Gud lät vattnet i Jordan torka ut framför er, till dess ni hade gått över den, på samma sätt som Herren, er Gud, gjorde med Röda havet (Jos 4:23). Orden ”på samma sätt” kopplar ihop och vi ser att dopet har två aspekter:
1) Uttåget ur Egypten – det gamla livet begravs
2) Intåget i det förlovade landet – ett liv i den Helige Andens kraft
Israeliterna hade rent fysiskt lämnat Egypten, men deras hjärtan fanns fortfarande kvar där. De hade lämnat det gamla livet men inte kommit in i det som var tänkt för dem. De flesta hade inte ”en annan ande” som Josua och Kaleb som ville inta löfteslandet (4 Mos 14:24). Det gjorde att folket blev kvar i öknen i fyrtio år.
Jordanfloden återkommer på nytt i evangelierna. Nu är det inte längre skuggbilder utan verkligheten själv – Kristus (Kol 2:17). På samma plats döps Jesus i vatten och den Helige Ande (Matt 3:13-16). I söndagens text från Joh 1 läser vi hur den Helige Ande kommer ner som en duva över Jesus.
Denna händelse markerar starten på Jesu offentliga tjänst i den Helige Andes kraft (Apg 10:38).
I versen innan söndagens episteltext skriver Paulus till Titus att vi en gång var slavar under alla slags begär, vi levde i ondska och avund osv (Tit 3:3). Paulus inkluderar sig själv i hur han levde innan frälsningen. Sedan kommer söndagens text i vers 4-5 som börjar med ordet MEN…
”Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig – och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden.”
Här nämns dopet i den Helige Ande som ett bad som sköljer rent från synd och smuts och förnyar.
Paulus tänkte säkert på sin egen omvändelse och dop i Damaskus. Han var på väg dit från Jerusalem för att fängsla kristna, men får istället möta Jesus i ett ljussken. Efter tre dagar i mörker och fasta i Damaskus (Apg 9:9) kommer Ananias till honom. Han ber för honom och uppmanar också: ”Tveka inte! Åkalla hans namn och låt dig genast döpas och tvättas ren från dina synder.” (Apg 22:16)
Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter
Välj ett datum
idag lördag 8 februari, 2025
Sidan använder cookies för att spara den valda översättningen för länkar.