Betraktelse: Vårt dop

I söndagens text från Johannes besöker Nikodemus Jesus om natten. Nikodemus var en av de 71 medlemmarna i Stora rådet och var både lärd och hade mycket inflytande.

Kanske kom han på natten för att inte bli sedd tillsammans med Jesus, eller så var det för att få mer tid att tala med Jesus. Det kan även bildligt tala om att han var bekymrad och oroad, dvs. "i en mörk stund".

Samtalet utspelade sig någonstans i Jerusalem under påskhögtiden. En dåtida lärjunge tillbringade all tid med sin lärare, så Jesu lärjungar var troligen också med. Samtalet måste ha etsat sig fast i den unge Johannes minne och han tar med det i sitt evangelium.

Utifrån samtalet kan vi se att:
-Jesus tar sig tid med den som söker honom.
-Det krävs en andlig pånyttfödelse för att förstå och se Guds rike.
-Anden liknas vid vinden. Den som inte känner Gud kan bara se effekterna av ett andefyllt liv. Andens frukter som kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (Gal 5:22) är märkbara men svårförklarliga. Hur kan man älska den som förföljer, ha glädje trots lidande, frid mitt i stormen osv.

Jesus fortsätter och förklarar att pånyttfödelsen är en process med ”vatten och ande”. Som farisé tänkte säkert Nikodemus på Hes 36:25-27 som just talar om ”vatten” och ”ande”:
”Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem.”

Efter detta ställer Nikodemus en tredje fråga ”Hur kan det ske”. Jesus svarar med att berätta om hur kopparormen är en bild på Jesu död på korset, se 4 Mos 21:8-9. Sedan kommer de välkända verserna från Joh 3:16-17:
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.”

Läser man i slutet av Johannes evangelium förstår vi att detta samtal måste ha berört Nikodemus. Han är senare med och tar hand om Jesu kropp, se Joh 19:38-19.

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter