Betraktelse: Medmänniskan

Genom alla tider har människan frågat sig vem min medmänniska är. Redan i 1 Mos 4 läser vi om Kain som när Gud frågar var hans bror Abel är svarar: ”Det vet jag inte. Ska jag ta hand om min bror?”

I söndagens text från Lukas 10 får Jesus en fråga från en expert på skrifterna som vill sätta honom på prov: ”Vad ska JAG göra för att vinna evigt liv?” Redan i frågan förstår vi att hela inställningen är jag-centrerad. Jesus ställer en motfråga: "Vad står det i undervisningen? Vad läser du där?"

Den skriftlärde citerar från 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18 som sammanfattar hela Bibels budskap fint - älska Gud och älska din medmänniska! I vers 29 står det ”Fast besluten att rättfärdiga sig själv frågade han Jesus: "Vem är då min medmänniska?" Enligt judarna räknades bara de egna landsmännen som "sin nästa".

Jesus tar nu upp diskussionen, skiftar fokus från att bli utfrågad till att istället leda samtalet, och berättar en liknelse om en man som var på väg från Jerusalem till Jeriko.

Mannen i liknelsen, som troligtvis en jude och då en landsman med skriftlärde, råkade ut för rånare som misshandlade honom och lämnade honom att dö där längs med vägen. Liknelsen bygger på verkligheten. Jeriko är en stad tre mil nordöst om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över tusen meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.

Jesus berättar hur först en präst och sedan en levit passerar förbi den misshandlade mannen. I Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de "passerade samma väg" (dvs från Jerusalem ner till Jeriko, se vers 30), det innebär att de var på väg hem från Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just "tjänat Gud" i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.

Den tredje personen som kom längs med vägen var en samarier. Detta folkslag var illa ansett av judarna och man ville inte ha med varandra att göra. Vers 33 säger att denne samarier fylldes av medlidande. Han tvättade såren och tog mannen till ett värdshus och betalade två denarer. En denar var en dagslön för en arbetare. Det är alltid vanskligt att räkna om till dagens valuta, men det hjälper ändå förståelsen att se att det rör sig om i storleksordningen några tusen svenska kronor som han spenderar på denna främling i nöd. Han säger också behövs det mer, så betalar jag när jag kommer tillbaka.

När Jesus är klar med liknelsen frågar han den skriftlärde vem av dessa tre som var en verklig medmänniska. Mannen svarar att det är den som visade medlidande.

Det finns många poänger i denna liknelse som är värda att notera.
1) Samariern vände inte bort blicken – han såg problemet
2) Han fylldes med medlidande – hjärtat fanns med
3) Han agerar – han tycker inte bara synd om honom utan gör också något praktiskt, han ger av sina egna medel.
4) Han ger inte upp sitt eget liv helt och hållet - han gav frikostigt med tid och pengar, men fortsatte sedan med sin egen resa och sina ärenden.
5) Det finns ett fortsatt personligt engagemang – han besöker honom på vägen tillbaka.

Bibeln är så aktuell! Frågan vi behöver ställa oss är vad Jesu ord ”Gå och gör likadant” i vers 37 betyder i ditt och mitt liv idag?

Jonas Bergsten för kyrkoåretstexter